Sveriges första driftingträff gick av stapeln den 21 november, det tråkigaste och gråaste höstvädret till trots.
Ett tiotal sladdbitna chaufförer tog med sig sina bakhjulsdrivna åretruntbilar, och visade att man inte behöver en Nissan 350Z med aluvinge inställbar i arton olika ledder för att ha kul. Å andra sidan, var det någon som trodde det? Svenskar är världsbäst på bakhjulsdrivna sladdar, speciellt norrlänningar. Ingen annan plats i världen erbjuder så många isfläckar per 240:a. Platsen för träffen var dock så långt ifrån saltfria vägar det går att komma, utan att bli blöt om däcken.
Långsammaste vägen genom kurvan är roligast!
Ring Knutstorp utanför Kågeröd i Skåne huserar vanligtvis motorfordon som siktar på den snabbaste vägen genom kurvan, och inte tvärtom. Den här regntunga lördagen i november skedde alltså något fantastiskt i motorbanans historia, även om alla inte har förstått det än. Drifting är megastort i Japan, på väg att bli lika stort i USA, och det föranleder oss att inta beredskapsposition även i Sverige. Det har Kristian Hesselmark varit först med, bland annat genom att arrangera denna udda aktivitet. Det var också han som tog in den första sanna driftingkärran med både anor och rost, en Toyota Corolla AE86. Till det yttre en ganska anskrämlig liten skitbil, med tidstypisk 80-talsdesign och tveksam kvalitet i både plast och metall. Men efter lite jämförelser med andra bilar som påstår sig vara bra på att ta sig fram där det svänger, inser man att den här plåtlådan har några pluspoäng som man inte kan ta ifrån den. Låg vikt, bakhjulsdrift och en liten gti-motor som mycket väl kan putta iväg bilen åt rätt håll när det vill sig. Rätt håll innebär oftast inte rakt fram, där den snabbt tappar kraft på grund av både utväxling och effekt. På småkurviga vägar är AE86 kungen över de flesta, även bilar med betydligt större motorkraft. Och vad gäller drifting så sköter den sig exemplariskt även där, med ett chassi som är lätt att räta upp och kasta in i nästa sväng.
Fler event för sladdfreaks
2004 lär bli året då drifting hittar hem till gamla Svedala på riktigt. Norska bredsladdstävlingar i Gatebils regi har banat väg för tidningen Bilsports evenemang med driftinginslag i sommar. Gotland Ring blir värd för ett samnordisk arrangemang mot höstkanten, när finska, svenska och norska ekipage invaderar för aktiviteter på raken, bredden och i superstageform. Fler evenemang lär det bli, det planeras för fullt i stugorna just nu.
Barnens lekstuga!
En lång högersväng följd av en vänstersväng var allt Knutstorp bjöd på den här gången. Det här var ett pröva-på-evenemang, vilket innebar att målet var högsta möjliga säkerhet för de inblandade. Alla klarade sig med livet i behåll, det enda som rök var nån växellåda här, och nåt avgassystem där. Och några däck, förstås…
Genomgång och några bannor i förväg. Inte fulköra på lånad racerbana!
Sladdvänlig. En danskjapansk glädjebil, Toyota AE86.
Drivning överallt? Svårsladdat var det i den här Subaru Imprezan, som är gjord för att vara just svårsladdad. Eltejp på framhjulen lär inte hjälpa heller!
Ända från Eskilstuna i norra delen av nedersta halvan av Sverige kom MDS med sin Volvo 240 Turbo. Mälardalens Driftingsession alltså, det här har inget med billjud att göra – om det inte kommer från pipan förstås.
Finhjul av, skräphjul på! Deltagarna hade med sig minst en uppsättning extradäck.
Så här ska det se ut! Kim från Falun kör sin ”japanska Manta” som den är byggd för att köras. Tyvärr har den rostat som en japansk Manta också, så till den milda grad att man utan ingrepp kan utföra titthålsteknik både här, där och där. Inköpskostnaden har för länge sedan körts om av allt större rostlagningsräkningar.
En vanlig snäll BMW 318 med maffiarutor blir snabbt en lättsladdad glädjemaskin på en regnvåt bana.
Svensk drifting! Conny Jensen från Västerås har trimmat den ultimata Svenssonbilen till 210 kusar, och gjort den till både bruks- och driftingbil. Turbo- och soppatryck är numera ställbart, utblåset sker genom en tretumskanon och luftfiltret sitter där det ska. Trimmet har tärt en del på materialet – två M46-lådor har rykt sen nyckeln vreds om för den första breda sladden. En av lådorna gick åt under träffen, vilket innebar en mödosam hemresa på släp.
Kristian Hesselmark försöker sig på en vattenplaning för att bespara handbromsen varje gång det ska sladdas…
Helrätt med jättebrett! Arrangören Kristians AE86 har fått en helt ny uniform sedan bilden togs.
Achtung astung! BMW 750iAL e32, ett monster på dryga två ton och 300 marscherande tyska hästkrafter från en V12:a. Vem försöker bredsladda med en sån? Respekt! Thor Gustafsson hade fått låna sin mycket modiga (före detta?) vän Jimmys fina bruksbil. 10 tums bredd där bak gjorde biffen extremt svårmörad!
Djungeljim. Mesta djungeljim var Björn, som gjorde allt för att slakta sin stackars vinterbil, en ledsen Ford Sierra. Tyvärr lyckades han inte den här gången.
Tunggumpad. Bredsladd a´la piruett, i en Toyota Celica Supra modell blyrumpa. Många kilo, lite effekt och lika lite sömn var en kombination som kan slipas på i framtiden. Ägaren Erik från Västerås har en handfull Celicor i garaget, alla med driften på rätt ställe. Upplagt för revansch framöver!
Henrik Carlsson på Mälardalens Driftingsession kom med den här snyggt upprustade 240:n som vi skrivit om tidigare. Över 250 trimmade hästar, bur och sportstolar. Ursprungsbilen är mycket långt borta!
Text och foto: Bo Lundvang