Nyligen hölls Sveriges första driftingträff på Knutstorp Ring i Skåne. Ett fåtal utvalda bilägare runt om i landet fick den unika chansen att prova den på senare tid mycket omtalade asiatiska kurvtekniken, och det dessutom på bana! En träff som till en början kan anses bäst lämpad för asiatiska bilar med tanke på bakgrunden. Mitt i drösen av japanare, kineser och koreaner (okej då, tyskar också!) stod dock en skinande blå Volvo 242 från 1975. Dock inte vilken svenssonbil som helst, utan en äkta streetfighter byggd för både gata och drifting. Den blå faran!
Det hela började vintern 1996. Det var då som den nuvarande ägaren, Henrik, efter en del läsning och funderande, bestämde sig för att köpa en mattsvart och bucklig Volvo 242 dl från 1975. Den rostiga bilen hade gått som raggarbil, och ryggstödet bak var avsågat.
Helrenovering
Efter att ha studerat 240:ns racinghistoria konstaterade Henrik att det inte skulle bli särskilt svårt att meka ihop en riktigt kul bil. Sagt och gjort. En ny front från en 245:a köptes in och i samma härva som denna monterades, byggdes även bakdelen och övriga karossen om till classicutförande a´la årsmodell 1992. Allt som gick att skruvas bort, byttes ut och ersattes av renoverade eller specialbyggda delar. I stort sett all plåt byttes ut sedan det stod klart att bakstam, golv och trösklar var kraftigt rostangripna. Tanken med bilen var att kunna åka fort på gatan men också när det svänger. Därför monterades fjäderben från GLT-84, kortade gasdämpare, Volvo original sänkningsfjädrar samt en negativ camber i framvagnen för att få rätt väg- och greppkänsla. För att undvika flexande kaross satte Henrik även dit en kraftig krängningshammare. Bakvagnen byggdes upp kring en 1031-axel från en 260 och fick justerbara stag med nylonbussningar och uniballs. För att skapa bättre frigång för hjulen flyttades axeln även 1,5 cm framåt. Bromsar från en 240 turbo med hålborrade skivor och tar-oxbelägg samt stålomspunna teflonslangar fick duga som bromsverkan. Allt löst under bilen blästrades och lackades i svart och grått.
Sparsam inredning med glasfiber
Inredningsmässigt har Henrik inte sparat mycket. Hela inredningen är utkastad och likaså ljudisoleringen. Istället pryder en GUSS helbur lackad i BMW titansilver samt en glasfiberstol, ratt och pedaler från Sparco utrymmet. Soppapumpar och catchtank har placerats i skuffen. Ljudmässigt sitter en mp3-spelare från JVC kopplad till ett framsystem från Panasonic, och ett slutsteg från Sony med en MDS-baslåda.
På utsidan
Bilen är lackad i den läckra färgen GM Blue Pearlcoat och jobbet är utfört av Henrik och en kompis till honom. De uppseendeväckande fälgarna kommer från JP, mäter hela 17”x8,5” och rullar på Goodyear Eagle F1 225/45 däck. Avslutningsmässigt pryder en vinge från en 850 bakluckan.
Lastbilsintercooler och Garretturbo
Till slutet av maj i år åkte Henrik med en B21 A-motor med smidda kolvar, turbo och Motronic insprut. Som bäst noterades 13,18 på strippen med 1,5 bars laddtryck. Hög bensinförbrukning och lågt komp resulterade dock i att en ny maskin monterades. Under huven ruvar nu en kraftigt modifierad B230 FK-maskin från en 940 som lämnar över 250 hästar. Blocket består av H-profils stålstakar samt grafit- och keramikbehandlade kolvar. Toppen är en 531:a som Henrik portat själv. Kanaler och förbränningsrum har förbättrats och Motorteknik i Västerås har även haft ett finger med i spelet. Turbon är gjord av SL Turbo och är en hybrid mellan Garrett T3 och T4. En lastbilsintercooler från Volvo samt ett KN-filter ser till att bilen andas rätt. Transmissionen sker genom en M90-låda med en tryckplatta från Sachs och lamell från KG trimning.
Tror på 12:or
Tillsammans resulterade detta i 13,09 s och 169km/h med 0.9 bars laddtryck på Tullinge i somras. Henrik tror dock att tolvor inte är en omöjlighet eftersom nuvarande tid sattes med vanliga gatdäck och motorn fortfarande var under inkörning, Motorn har större potential, men Henrik vill inte ställa upp laddtrycket mycket högre än 1,5 bar utan att ha gjort en riktig mappning.
Många bollar i luften
För nuvarande har Henrik hela tre projekt på gång (!), och han har även börjat måtta under huven på sin vinterbil. I garaget står bland annat en nyare fullsize/deluxe driftingbil samt en Izuzu fyradörrars pickup med målet att bli högst i stan. I vinter kommer därför de sista större modifieringarna att utföras på den blå faran. På önskelistan står bl a nytt insug, turbo, grenrör, programmerbart insprut samt en uppgradering av bromsarna.
Gammalt bygge
Trots att bygget blev klar för snart sex år sedan och har sina skönhetsfläckar så tänker Henrik behålla sin streetfighter. Mekaniskt sett är det sällan något sitter kvar mer än 300 mil. Antingen går det sönder eller så byts det ut i samband med en annan renovering, vilket varslar om en lång livslängd. Vi på sportbilen ser fram emot Henriks nya projekt och följer med stort intresse hur han lyckas både med driftingen och strippen!
Fakta Den blå faran
Ägare: Henrik ”Dirtrider”. Medlem i http://gasa.mer.nu.
Bil:Volvo 242 dl Turbo årsmodell 1975 ombyggd till Classicutförande a´la 1992
Motor: Volvo B230FK 1996, radfyra på 2,3 liter (Volvo 940 LPT årsmodell 1996).
Topp: 531:a (8v), portade kanaler och förbränningsrum. Olika kamaxlar, dubbla ventilfjädrar samt aluminiumbrickor. Mirafräst och planad av Motorteknik i Västerås.
Block: Nya lager och packningar, H-profils stålstakar, standardvev. Keramik- och grafitbehandlade standardkolvar. Standard kolvringar.
Portat grenrör, lastbilsintercooler. Modifierade Bosch LH-Jetronic 2,4 från Volvo 940 årsmodell -91/-95. Spridare från Volvo V70 R AWD –98 och en progressiv BTR (bränsletrycksregulator) för att stressa upp soppatrycket. Lastbilsintercooler moddad av Roger och ett stort KN-luftfilter. Garrett T03/T04 hybrid turbo. 3” avgassystem med en ljuddämpare.
Transmission: M90 växellåda från Volvo 940 –97. Hydraulisk koppling manövrerad med 740 turbodelar och en hård tryckplatta från Sachs samt en stum lamell från KG trimning. Kortad och förlängd 740 turbo kardan med moddad 240 växellådsbalk.
Originaleffekt: 135 hästar.
Nuvarande: Över 250 hästar.
Bäst noterade tid: 402 m :13,09 s, 169 km/h samt 201 m: 8,06 (Tullinge, Stockholm). 0-100: 4,95 s uppmätt med G.tech.
Kaross/chassi: Framvagnen: kortade hårda gasdämpare, standardfjädrar. Förlängda fjäderben 23 mm krängningshammare. Negativ camber. Bakvagn: 1031 axel från Volvo 260 upphängd i ställbara stag med uniballs och nylonbussningar. Framflyttad ca 1,5 cm. Hårda gasdämpare Kilén sänkningsfjädrar. Dana lamelldiffbroms, 3,54 utväxling.
Fälg: JP MK 18: 17”x8,5” , JP: 17”x7,5” samt JP MK 19: 15”x6,5”.
Däck: Goodyear Eagle F1 225/45. och Yokohoma Advan 032R 205/50.
Projektkostnad: Ca 120-130 000 kr + lite växel.
Utställningar: Sollentuna 16-17/11- 03.
Text: Carl Sundstedt
Foto: Bo Lundvang